På söndagskvällen tog Falköpings FK emot tabellettan Ulvåkers IF hemma på Odenplan. Gästerna kom med tre raka segrar i ryggen och ett fempoängsförsprång i tabellen, vilket bäddade för en riktig toppmatch.
Första halvlek
Matchen inleddes i högt tempo där Ulvåker tog ett visst grepp om bollinnehavet, medan FFK valde att ligga något lägre än under vårsäsongen. Det skapade en matchbild där hemmalaget satsade på spelvändningar och kontringar mot Ulvåkers mer centrerade spel. Eftersom Ulvåker ofta överbelastar bollsidans ytor kunde FFK utnyttja detta genom att konsekvent vända spelet och successivt trötta ut motståndarnas mittfält.
I den 31:a minuten fick FFK en hörna – något som inte alltid varit en styrka under säsongen. Den här gången nådde dock kaptenen Vilhelm Hugo Vilavert Ekholm högst och skarvade bollen i stolpen, varpå den via Ulvåkers målvakts rygg letade sig in i mål.
Målet gav hemmalaget energi, och bara fem minuter senare kunde Ragge – via en Ulvåkersspelare – frispela Nedim som kyligt placerade in 2–0. Innan halvleken var över hann även Sami utöka ledningen till 3–0 med ett distansskott i målvaktens högra hörn. Skottet såg inte otagbart ut, men som bekant räknas alla mål.
Andra halvlek
Ulvåker visade direkt efter paus att man inte tänkte ge bort tre viktiga poäng utan kamp. Tempot höjdes och FFK fick inledningsvis svårt att hantera trycket. Efter 50 minuter kom ett tungt distansskott från gästerna som träffade ribban, men närmare än så kom man inte.
Ju längre halvleken gick desto mer mattades Ulvåkers offensiv av. FFK höll motståndarna på utsidan och lät tiden arbeta för dem. Några halvchanser uppstod, och precis som i vårmötet ville Ulvåker ha straff i en situation – men domaren friade korrekt.
Ragge fick ett friläge i mitten av halvleken, rundade målvakten men kom ur vinkel och fick se avslutet ta i burgaveln. Ulvåker reducerade sent till 3–1, men kort därefter blåste domaren av matchen.
Några ord från Florent:
Hur känns det så här kvällen efter seriefinalen mot Ulvåker?
"Det känns fantastiskt! Efter en tung avslutning på våren har vi fått en flygande start på höstsäsongen. Det känns jätteskönt att vinna den här matchen, för hade vi förlorat hade Ulvåker hängt av oss i kampen om en eventuell serieseger. Nu är vi verkligen med och slåss i toppen."
Vad hade ni pratat om inför matchen?
"Vi pratade mycket om hur viktig den här matchen var för oss för att haka på i toppen. Det handlade inte om hur vi skulle vinna, utan bara om att vi skulle vinna.
Om Ulvåker springer en mil ska vi springa två. Vinner Ulvåker 20 dueller ska vi vinna 40. Det handlar om att vilja mer än motståndaren, och idag visar vi verkligen att vi gör det."
Hur tycker du att ni genomförde matchen och matchplanen?
"Toppklass! Alla gör det de ska göra. Vi ligger rätt, flyttar rätt och ställer om precis på det sättet som vi hade pratat om inför matchen. Vi visste att Ulvåker spelar ganska öppet och att det skulle finnas ytor för oss att utnyttja. Det lyckas vi väldigt bra med, vilket också speglar sig i slutresultatet."
Är det någon du vill lyfta fram lite extra?
"Alla gör en fantastisk match idag. Det är otroligt vilket jobb spelarna lägger ner för varandra, både offensivt och defensivt.
Men ett extra plus till Harry Wilson, född 2009, som kastas rakt in i hetluften efter att Abbe gått sönder och löser uppgiften utan några som helst problem. En riktigt stark insats!"
Slutsats
En mycket väl genomförd insats av hela hemmalaget, där man kombinerar taktisk smartness med hårt arbete och disciplin. Alla i laget kliver fram och levererar när det gäller som mest.
Skribenten vill dock lyfta fram Pontus Angrimer lite extra denna kväll. Det arbete han gör på mittfältet – ofta i det tysta, ofta utan rubriker – är helt avgörande för lagets balans och rytm. Hans löpvilja, positionsspel och förmåga att ständigt vara spelbar gör en enorm skillnad. Fortsätt så, Pontus.
Nu blickar vi framåt mot nästa omgång där Axvall står för motståndet.
